På börsen ska du vara kall, avtrubbad, noggrann och försiktig. Inget av adjektiven beskriver mig. Hade någon kallat mig manodepressiv, slarvig och riskbenägen, hade det genomsnittliga ordet varit mindre missvisande. Du ska i lugn och ro göra analysen och sedan fatta vettiga beslut. Jag läser rapporten, uppdaterar Excel och när jag sedan följer rapportredaktioner, är det känslomässiga livet inom mig en blandning av eufori, krig och ett utdömande av allt som inte stämmer överens med min sanning. Min sanning har visserligen skapats i Excel (ibland i lugn och ro), men ofta innehåller den både grova tankefel och slarvfel. Dessutom är den påverkad av vad jag vill läsa (i kontrast till det jag läser). Jag läser rapporten, ser handeln och tycker värden är efterbliven.
När jag tuggat mig igenom dagen hittar jag mig själv med en helt
annan mängd aktier än när dagen börjat. Jag vet riktningen innan börsen öppnar (öka eller minska), men inte storleken (den styrs av reaktionen). På kvällen lägger sig lugnet igen. "Okej, vad har vi nu
gjort idag, vad ligger i portföljen och hur mycket?"
Ibland sover jag som ett barn, fortsätter läsa på och landar i att "fan, jag har köpt för lite". Andra dagar ska allt säljas (jag har fel, sälj allt). Ibland upptäcker jag mig själv med att fundera och oroa mig för frågetecken. Nu när jag till slut sitter med en jävla massa aktier får jag se, vilka orosmoln som seglar upp då jag mentalt går från ”hyfsad koll”, till frenetisk jakt på detaljerna med målet att inte behöva oroa mig.
Innan jag äger för mycket aktier vet jag inte vad
som är för mycket aktier. Innan jag äger för mycket aktier, reder jag inte ut
allt som jag måste veta, innan jag äger för mycket aktier. Det hittas nya frågetecken och gamla
kan checkas av. Processen tar upp mot tre veckor efter en rapport (i ett stort
innehav), tills jag känner att jag har betat av alla frågor. Ibland krävs försök
att få tag på management, ibland löser de mina frågetecken, ibland skapas nya. När
min size till slut kommit upp, lär jag mig till slut detaljerna som jag kanske
borde känt till innan jag köpte min första aktie, detaljerna som avgör om jag
kan sova med en viss portföljandel eller inte. Detaljerna som krävs för att
veta om det är 0% eller 40% portföljallokering som gäller framåt. Kommer en rapport från ett innehav som jag har 5% i, kan jag gå igenom den på 30 minuter och sedan gå vidare med livet. Kommer en rapport som jag har 10% i, men där jag ökar size till 30% på rapportdagen, kan jag lägga ytterligare 30 timmar.
Jag går från extern observatör (innan jag köper) som spanar
övergripligt, till ägare som försöker förstå när jag köpt. Men det är först när jag tar size, som jag på alvar lägger de sista
puzzelbitarna (i mitt case). På vägen hinner man känna alla världens känslor.
Man känner att man lever, tror att man är smartare än alla andra och upptäcka
att man gjort misstag som ingen annan gjort. Man svär över mänsklighetens
otroligt låga förstörelse över kassaflöde från verksamheten, för att i nästa
ögonblick upptäcka att man inte inkluderat leasingbetalningarna i ens underliggande
owner earnings. Sedan utrycker man hur ingen fattar risk, vem kan ens fatta
risk? Fattar jag risk?
Borde jag inte lugna mig, ta ett steg tillbaka och äga 20 diversifierade
bolag och sluta känna känslor? Mitt svar är fortsatt nej. Hur skulle jag
någonsin förstå ett bolag då..
Det har varit riktigt mycket stök i portföljen, jag har dömt
ut fler saker, hårdare än vanligt och jag har samtidigt förlorat pengar de senaste
månaderna (på en studsande börs). Just Q3 rapportperioden 2023, kommer jag inte
sakna, men delar av mig längtar redan till nästa och möjligheten att ösa in 20%
av eget kapital i ett havererat kärninnehav på rapportdagen, på nyheten att allt var som
väntat och sedan ha ångest tills jag spenderat 10 timmar på övriga rörelseintäkter.
Det är gött att dippköpa med size, man blir bakis och sedan funderar man över sin existens tills man är tillbaka på banan igen, med mer kunskap än någonsin.