söndag 26 mars 2017

Framgång & riskaptit: en jämförelse mellan brädspel & aktier

En gång i månaden ägnar jag mig åt brädspel, en relativt komplicerad form av sällskapsspel. Spelen är oftast mer lika simpla datorspel, än traditionella sällskapsspel. Även tema och spelmekanik påminner ofta om datorspel. Under 2016 spelade jag samma brädspel om och om igen i olika sällskap. Spelets namn är "Eclipse: New Dawn for the Galaxy".

Kort summering av spelet:
I spelet antar du rollen som som en galaktisk civilisation. Din roll som spelare är att fatta beslut för att maximera civilisationens framgång. Spelet är indelat i 9 rundor och man kan dela in rundorna i 3 olika faser. I första fasen expanderar civilisationen och utforskar galaxen. I andra fasen börjar de olika spelarna integrera med varandra. I tredje fasen försöker spelarna maximera sin framgång (antal poäng) efter förutsättningarna de skapat under de första två faserna. Alla individer har såklart olika syn på vad som gör olika typer av aktiviteter intressanta/stimulerande. I mitt fall anser jag att detta spelet är intressant då det primärt handlar om att reagera/förändra strategi efter förutsättningar, i jämförelse med många spel som primärt handlar om att hitta den bästa strategin. Spelet är fullt med slum-baserade element. Vilken civilisation individen spelar, vad spelaren finner när galaxen utforskas, vilka tekniker som finns tillgängliga & utfallet av strid påverkas i relativt hög grad av slump.

Exempel: Du är i en situation där du maximalt kan utföra ett drag till just nu, går du till anfall har du 67% chans att du vinner. Alternativet är att sjukt upp anfallet ett drag och öka dina odds till 85%. Väntar du, skjuter du upp hela din civilisations utveckling ett drag. Går du till anfall har du chans att vid ett lyckat utfall få ett försprång mot de andra spelarna. Väntar du minskar du risken för ett stort bakslag.




Mental reaktion på framgång


Under början av 2016 valde jag att i situationer likt den ovan beskrivna fatta relativt defensiva beslut. Min strategi var baserad på att uppnå ett relativt bra resultat, vid ett brett spann av utfall i de olika slumpmomenten. Efterhand som vinsterna föll in förändrades strategin sakta. Om den tidiga målsättningen varit ett bra slutresultat (positiv avkastning), förändrades det till vinst (slå index) och tillslut till vinst med en så hög poäng som möjligt (>50% avkastning per år). För att uppnå de resultaten i spelet krävdes ökat risktagande. Föll inte alla slumpmomenten ut på ett positivt sätt tidigt i spelet, valde jag att relativt tidigt fatta aggressiva beslut som ofta äventyrade hela omgången (årets avkastning). Det hela höll ett par gånger. 2017 kom förlusterna i spelet och 2 av de senaste 3 partierna har slutat med att jag gjort bort mig tidigt. Jag har fattat beslut där jag visserligen haft positiva odds på min sida (vettig R/R), men där risken som tagits gjort det väldigt väldigt svårt att vinna om ett ofördelaktigt utfall skett (förväntad avkastning på helår under index efter misstag). I spelet har jag än så länge haft turen att dessa eventen oftast följts av positiva utfall när jag sedan satsat allt på en återkomst. Negativa utfall vid "satsa allt" hade vid ett par tillfällen gissningsvis kunnat sluta med att jag inte fått spela vidare, då jag blivit utslagen (risk of permanent loss). Som tur är, får man vara med i spelet även nästa gång även om man förlorar. Där skiljer sig incitamenten mot börsen, vilket borde innebära ett mer defensivt agerande på börsen än i spelet generellt.


Lite mer fokus på börsen


Det som egentligen skedde efter ett antal framgångar var att jag drabbades av klassisk "overconfidence bias", detta ledde till att jag tummade på min säkerhetsmarginal. Resultatet av detta blev först ökad framgång, så länge som slumpvis utfall med vettig risk/reward föll ut på det mer sannolika sättet. Satsning av allt på ett kort kan jämföras med låg riskspridning och det höll, fram tills det inte höll längre. Det räckte att ha otur vid enskilda tillfällen med stora insatser, för att målsättningen om största möjliga framgång skulle bli avlägsen. När detta skedde skapades situationer där det krävdes högt risktagande för att behålla chansen att vinna (slå index). Jag valde då i spelet att riskera permanent loss för att nå vinst.

Jag har som tur (eller otur, beroende på hur man ser det) inte förlorat stora pengar på börsen ännu. Men sommaren 2014 drabbades jag av overconfidence i ett bolag. Min hybris var så stor att jag inte ens hade koll på balansräkningen med tillräcklig precision för att avgöra bolagets möjlighet till fortsatt drift. Min säkerhet på mig själv gjorde, att jag när det hela gick emot mig ökade insatsen. Sedan kom nyemissionen och jag ställdes inför frågeställningen: Vågar jag satsa allt på rött, riskera permanent loss av hela kapitalet eller ska jag välja ett mer defensivt antagande. I verkligheten valde jag i detta fall, att satsa allt på rött likt jag gjort många gånger i spelsammanhang. Resultatet råkade bli positivt och portföljen överlevde.

Sedan dess har jag vid flertalet tillfällen (och gör fortfarande det) tagit alldeles för stora bet i relation till eget kapital. Skulle något av dessa gå emot mig skapas inciditament för att öka risken, då målsättningen fortfarande är bästa möjliga utfall. I februari föll G5EN som mest över 30% på en rapport under marknadens förväntningar. Efter fallet valde jag att öka min exponering mot bolagets aktiekurs med över 160%. I detta enskilda fall råkade det hela resultera i en snabb comback, då utfallet blev fördelaktigt. Försöker man zooma ut ser jag definitivt likheterna med hur jag spelar brädspel. Situationen ger ledtrådar om hur jag agerar när något går emot mig, fortsätter jag på detta sättet långsiktigt kommer det gissningsvis sluta med permanent loss vid något tillfälle, oavsett hur goda oddsen ser ut. 

I praktiken innebär detta, att jag i alla fall ur vissa avseenden, beter mig på samma sätt på börsen som vid spelbordet. Trots att börsen faktiskt handlar om riktiga pengar. Jag tror att det går att hitta ledtrådar om hur ens börspsykologi fungerar genom att titta på vilka beslut som man fattar i situationer fulla med osäkerhet. Nästa spelrunda är på tisdag, en mer defensiv strategi utlovas. Finns det likheter mellan ditt agerande i spelsammanhang och på börsen?






lördag 31 december 2016

2016 - backspegeln och nuläget

Backspegeln


På nyårsafton 2015, precis innan jag mötte upp vänner för middag postade jag följande tweet. 2015 hade varit livets överlägset bästa börsår, kanske till och med livets bästa år överlag? Det är konstigt hur sånt ofta korrelerar. Aktier var kul och hybris var på topp.


På ett sätt är fenomenet med kalenderbundna grafer ofta missvisande. Jag förstår att fondbolag måste redovisa på det sättet, men som privatperson med möjlighet att själv välja redovisningsperioder borde kanske perioder i större utsträckning väljas efter ens handel? Med en koncentrerad portfölj borde man kanske istället redovisa resultat baserat på när stora positioner köpt/säljs? Dela in sitt sparande i olika epoker och redovisa när de påbörjas/avslutats. Den primära anledningen att min 2015 graf blev bra, var att jag hade följt med Kopy Goldfields hela vägen från 1,4 kr ner till som 0,45 öre under hösten 2014. Jag såg merparten av rörelsen som omotiverad och låg kvar. Gör man om grafen som jag redovisade 2015, så att den inkluderar både rörelsen ner och upp, så blir bilden en annan. Samtidigt blir även denna bilden missvisande då den i princip utgår från en lokal topp. Väljer nog trots allt även i fortsättningen att utgå från kalendern.


När detta året påbörjades var utgångsläget oavsett hur man ser det rekordbra. Dels fanns mer kapital på kontot, det fanns även mer kunskap i huvudet och framförallt fanns (viss) erfarenhet av både misslyckanden och framgång. Kollade man i portföljen nyårsafton 2015/2016 såg det nästan lika riskfyllt och galet ut som tidigare år. Jag var nämligen helt övertygad om att resan i Kopy Goldfields fortfarande inte var klar. I en tweet till Olle Qvarnström skrev jag samma dag följande om bolaget:

"samma bolag, kommer göra samma resa igen våren 2016. Alla fakta finns på bordet. Denna gången är jag dock ej all-in."


Efter min tweet steg bolaget 188% på mindre än 3 månader och 2016 fick trevlig start. Som jag skrev till Olle Q var jag inte all-in denna gången. Ett litet steg ner på riskskalan, men fortfarande en galen risk att ta. Kort efter lättade jag lite. En stor del av uppgången var ren tur då guldpriset rusade våren 2016, en annan del av uppgången var gissningsvis även mitt eget frenetiska tjatande om bolaget. Kollar ni tillbaka på foruminlägg, så tjatar jag som mest om bolaget när kursen var som lägst och slutade när uppgången hade tagit fart. Såhär i efterhand borde jag sålt mer när kurserna dansade en bra bit över 2 kr. I portföljen finns än idag en stor andel Kopy. Lite senare under vinter 2016 klev Aureus Minging, Auriant Mining och Alacer Gold Corp in i portföljen och våren 2016 red avkastningen på gulduppgången. Utöver Kopy och lite "småskit" (Dome, Tention, G5) fanns vid årsskiftet även början på en ny strategi i portföljen.


Sveriges kortsiktigaste utdelningsinvesterare?


Min personlighet får portföljens innehåll att svänga drastiskt från dag till dag. Jag hör till gruppen individer som genererar stora courtage intäkter till Avanza. Från en dag till en annan händer det att jag i princip går från relativt stor (för mig) riskspridning till att allt säljs för att varje krona jag får lös ska in i något bolag eller från relativt likvid till fullinvesterad. Med den typen av personlighet så var det kanske dömt från början att börja satsa på utdelningar och riskspridning. Under vintern 2016 börjar portföljen ackumulera preferensaktier och bolag som jag primärt planade att äga för att få kassaflöde till en mer långsiktigt inriktad portfölj. Detta berodde delvis på att jag tyckte det mesta var för dyrt och delvis för att många obligationsliknande bolag hade pressats kursmässigt på kort tid efter den amerikanska räntehöjningen. Jag tror även det betrodde på någon form av mättnad och nöjdhet, börsen hade redan givit mer än jag någonsin kunde drömma om. Portföljen hade vuxit snabbare än min kunskap. 2016 steg utdelningarna mitt konto mottog med 1000% jämfört med året innan och jag började se Volati (Pref), Saltängen, Akelius & HM som kärninnehav. Under denna perioden var jag även väldigt såld på Pricer som växte till mitt största innehav.

En ökad mängd stabilare aktier kombinerades med väldigt mycket intradag handel sommaren 2016. På något sätt var jag under perioden medveten om riskerna, samtidigt tar jag dem inte till mig. Under hela 2016 har jag postat en graf per månad med mitt resultat och under slutet av våren började man i mina kommentarer till graferna skönja stor osäkerhet. När april skulle summeras skrev jag "Har överlevt ännu en månad". Detta följdes av "Årets sämsta månad sett både till hur jag agerat och utfallet" i maj, "Mycket tur kompenserar för misstag" i juni och "Borde levererat 5-8% upp i juli men kastar bort pengarna. Disciplin och fokus på mina styrkor krävs". Periodens utveckling går att se i grafen nedan. Under perioder kom pengarna in från ett håll, men försvann ut åt ett annat. Pengar som tjänades på bolag jag kunde spekulerades bort i "raketer". Jag hade nyligen skaffat terminal, kunde omsätta en bit över miljonen enskilda dagar och handlade på allt som rörde sig. Att full på afterwork en fredag snitta ner sig i Serstech kanske inte är en vinnande strategi i längden (även om Serstech blev en väldigt bra affär)? En av mina styrkor har alltid varit övertygelse, denna sidan av mig fick mig att hålla fast i intradagspositioner baserat på långsiktiga övertygelser. Min hjärna klarade inte av att hålla isär tidsperspektiven och jag snittade ofta galet mycket i papper som oavsett utfall skulle säljas innan börsen stängde för dagen. Handeln sommaren 2016 var mer lotteri än strategi. Det som tjänades på långa innehav under perioden östes iväg på intradag spekulation. Vid ett tillfälle var det nära att 18% av kontot small i en warrant. Under perioden såldes alla mina "utdelningsrelaterade" innehav av för att jag skulle få likvider till kortsiktig handel. Perioden slutar upp 9% men resultatet borde varit det dubbla efter Paradox noteringen, ny rusning i Kopy, Serstech ordern och lyckas SOSI handel. I slutet av perioden tog jag vid ett tillfälle ut 15% av kapitalet (bland annat) för att tvinga mig själv att minska min size.



Detox


Den 03 augusti tog jag mig i skinnet och sa att det fick vara nog. På twitter postade jag en "Karta över årets stora smällar", grafen var fin (om man bara kollade på utvecklingen), men hade varit galet mycket bättre om jag bara hållit mig lite mer i skinnet. Efter detta följde en lugn börsperiod. Antalet genomförda transaktioner minskade med över 80% jämfört med juli. Under Augustis 20 sista dagar genomfördes totalt 25 transaktioner, 13 av dessa var köpavslut i G5 Entertainment, resten av transaktionerna genomfördes för att frigöra likvider att köpa G5 aktier för. 0 köp gjordes under perioden av mer spekulativa anledningar. Över en natt gick jag ifrån min intradagshandel tillbaka mot fokuserade investeringar. Efter ett tag avtog också suget att handla i papper som rusade. På twitter av-följde jag under en period alla som pratade om "raketer" och jag sade upp mitt Infront avtal på Avanza trots att det inte kostade mig något. Efter denna perioden har jag sakta och försiktigare börjat handla i "skräp" bolag igen, försöker hålla nere det jämfört med hur det såg ut sommaren 2016.



Hösten


Under hösten 2016 var det dags för en nyemission i Kopy Goldfields. När den senaste skedde hösten 2014 var en stor del av mina tillgångar placerade i bolaget. Denna gången var antalet aktier lika många, men som andel av portföljens var exponeringen inte ens i närheten. Denna gången var det på ett sätt inte en "smäll", då jag var medveten om att risken fanns. Under emissionen ersatte jag alla aktier jag hade med teckningsrätter och tecknade även utan rätter. Det absoluta antalet aktier man tecknade med rätter avgjorde tilldelningen "utan rätter". Aktierna jag blev tilldelad utan rätter vägde upp delar av nedgången, resten vägdes upp av G5 Entertainments utveckling.

G5 kursgraf kan se "galen" ut om man kollar på antal procent kursen stigit, mindre galen om man kollar på bolagets prestation. För att köpa G5 aktier satte jag åter in summan jag hade tagit ut bara månader tidigare, nettouttag under 2016 var nu runt 0 kr igen. Jag köpte även aktier i bolaget till min syster och mina föräldrar, detta är första gången någonsin jag haft så stor övertygelse att jag ringt in externt kapital. Bolaget motsvarade 17,3% av min portfölj 8 augusti, 43,3% 26 augusti och 47,7% 1 september när jag hade köpt klart. Då stod kursen i runt 40 kr. Övertygelsen kom från att det går att följa bolagets försäljning dag för dag och från konversationer med andra individer som såg samma utveckling. Bolaget hade för något år sedan givit ut ett spel som plötsligt hade börjat sälja väldigt bra och trenden var rakt upp. Med egna beräkningar av försäljningssiffror i ryggen  och god kännedom om bolaget (ägt aktier till och från sedan 2014) erbjöd jag min syster ett avtal där jag hon gick in med kapital i G5. Jag skulle täcka 70% av hennes förluster och hon skulle få 70% av vinsten. Under denna perioden kändes det som om en kursuppgång upp mot 60-70 kr borde ske relativt snabbt, aktien stod i 40 kr. När nyheter nått marknaden, rusningen skett och kursen stod över 60 kr konstaterar jag på twitter den 9 oktober "Det är Q4 som är det intressanta, inte förra veckans preliminära siffror.". Sedan dess har jag ridit på vågen och första veckan i januari förväntas bolaget avslöja sina Q4 försäljningssiffror.

Under hösten gjorde jag även mindre summor i bland annat Auriant Mining, SOSI, Gasporox och EOS Russia. Min största vinnare efter G5 var dock FrontOffice Nordic, där jag gick in hårt efter att Gyllenhammar verifierat bolagets validitet genom en investering. Min största förlust efter min Detox påbörjats blev Cybaero. Jag tror fortfarande att den kortsiktiga risk/rewarden i Cybaero är god, väljer dock att avstå på grund av den höga risken. Försökte komma i kontakt med bolaget under perioden jag ägde aktier, men bemötandet jag fick var inte logiskt konsistent. Bolagets IR är verkligen under all kritik.


Nuläget


Året som helhet blev livets näst bästa i procent och överlägset bästa i kr. Den inledande uppgången under året gjorde att rejält med kapital fanns när väl en chans uppenbarade sig i G5. Läget liknade Starbreeze 2013 och möjligheter fanns att få ett rejält kunskapsövertag jämte marknaden genom relativt lite jobb. Under hela hösten lade jag 10 minuter/dag för att uppdatera ett Excel-ark med hur bolagets produkter har sålt och betydligt mycket mer tid (per dag) på att diskutera bolaget. Bolaget är idag fortsatt mitt största innehav. Portföljen innehåller i övrigt bland annat Kopy Goldfields, Guideline Geo, Eos Russia, Va Auto och Intellecta. Just nu känns det lite som om casen inför 2017 börjar ta slut. I en kommentar till ett blogginlägg jag skrev våren 2016 skrev Aktieingenjören följande kommentar rörande första halvåret av mitt börsår 2015.

"Grunden till att det gått bra hittills är därför nog inte att du har hittat bolag med underliggande värde, utan snarare att du varit snabb på att se möjligheter som sedan andra småsparare också noterar."

Man kan argumentera rörande enskilda bolag och enskilda uppgångar/vinster. Var FrontOffice vinsten till exempel, ett exempel på underliggande värde eller "se möjligheter som sedan andra småsparare också noterar". Oavsett synsätt är nog citatet ovan den bästa summeringen av min tid på börsen (så här långt) som jag har läst. Jag började 2013, har fått 967% utveckling totalt och står nu här och tittar på läget inför 2017, med relativt få idéer om vad som ska driva min avkastning när G5 uppgången ebbar ut. Visst finns det intressanta bolag, men det mesta jag ser är för dyrt. Under de senaste åren har "småbolags-hysteri" tagit sig från bolag till bolag, många gånger har jag hunnit före, jag har än så länge klarat min från att vara den största idioten. Min avkastning har drivits av att jag ibland varit en av dem som hunnit in innan hysteri/kraftig uppgång inträffat och sedan varit en av dem som inte följt med ner när den avtagit. Jag har än så länge klarat mig i relativt stor utsträckning från att bli kär i bolag.

Någon dag kommer dagens hysteri i småbolag avta, innan dess krävs en ny strategi och för att kunna vara redo när det väl är dags läser jag allt jag kan om börsen. Kommer 2017 bli ett nytt 2015/2016 tror jag på fortsatt god avkastning, om inte bör jag i dagsläget vara nöjd med om jag lyckas bevara mitt kapital 2017. Bortser man från spelbolagsvinster (en bransch jag faktiskt kan) är det marknaden som drivit portföljen, inte strategin. Nära 1000% upp totalt, och jag har fortfarande ingen aning om jag ens kommer klå index 2017, men jag kommer i alla fall göra allt jag kan för att nå dit.








2016 år boklista (rekomenderad läsning grön, stay away röd)
Market Wizards: Interviews with Top Traders
Beat the Crowd: How You Can Out-Invest the Herd by Thinking Differently
Control Your Inner Trader
Straight to Hell: True Tales of Deviance, Debauchery, and Billion-Dollar Deals
Fooled by Randomness: The Hidden Role of Chance in Life and in the Markets
Where Are the Customers' Yachts?: or A Good Hard Look at Wall Street
The Man Who Wasn't There: Investigations into the Strange New Science of the Self
The House of Morgan: An American Banking Dynasty and the Rise of Modern Finance
Never Eat Alone, Expanded and Updated: And the Other Secrets to Success, One Relationship at a Time
The Drunkard's Walk: How Randomness Rules Our Lives
The Little Book of Market Wizards: Lessons from the Greatest Traders
How I Made $2,000,000 in the Stock Market
Trading in the Zone: Master the Market with Confidence, Discipline and a Winning Attitude
The New Market Wizards: Conversations with America's Top Traders
Dear Chairman: Boardroom Battles and the Rise of Shareholder Activism
The 80/20 Principle: The Secret to Success by Achieving More with Less
The Little Book of Behavioral Investing: How Not to Be Your Own Worst Enemy
When Genius Failed: The Rise and Fall of Long-Term Capital Management
Quiet: The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking
Why Moats Matter: The Morningstar Approach to Stock Investing
Hedgehogging
Reminiscences of a Stock Operator
Liar's Poker: Rising Through the Wreckage on Wall Street
The 4-Hour Workweek: Escape 9-5, Live Anywhere, and Join the New Rich


2016 år avkastning
Startade konto till syster/mor 31 augusti. Alla siffror fram till augusti är "alla konton". Efter 31 augusti redovisar jag istället utvecklingen på "mitt konto" för att exkludera dem. Min avkastningen hade varit något bättre om jag inkluderade familjens konton. Alla siffror är från sista dagen månaden innan, till sista dagen månaden som står. Till exempel sista december 2015-sista januari 2016. Mina grafer som postats på twitter har inte alltid speglat exakt samma tidsintervall.

Jan +19,6
Feb +36,95
Mar +8,75
Apr +3,77
Maj -0,04%
Juni 11,92%
Juli -0,56%
Aug -5,90%
Sep 2,83%
Okt 24,30%
Nov 9,55%
Dec 5,05%

I år "mitt konto": 172,24%
I år "mitt konto" + "aktie fondkonto" + "kapitalförsäkring" (portföljrapport): 175,6%

Utveckling 2013: 61,57%
Utveckling 2014: -42,7%
Utveckling 2015: 316,38%
Utveckling 2016: 175,6%

lördag 5 november 2016

Varför hamnade Ulrik bakom galler, vad hände med IGE Resources?

För ett par veckor sedan fälldes Ulrik Jansson och Terje Engstrom Lien för grov trolöshet mot huvudman. Ulrik Jansson är en känd småbolagsprofil och har bland annat startat Crown Energy och varit koncernchef för PA Resources. Terje Lien är mest känd för skandalen som beskrivs nedan. När man läser historien förstår man att det blev fällande dom. Det råder inget tvivel om att brott har begåtts.

Det hela började 2013 när bolaget IGE Resources skulle köpa Ghana Gold AB. Säljaren var Alluvia Mining och vid tillfället satt Terje i både bolagens styrelse. Han var även rådgivare till Alluvia Minings huvudägare Amarant Mining. Det klassiska exemplet av att sitta på två stolar. Terje hade kommit in i IGE Resources styrelsen genom att Alluvia Mining kort tid före transaktionen hade köpt in sig i bolaget. Efter detta hade en ny styrelse tillsatts och Alluvia Mining ordförande Arto Kuusinen blev ny vd för IGE Resources. Ulrik Jansson tillträdde som ordförande för IGE Resources i samband med detta. Han var ordförande när transaktionen skedde, men hoppade kort efter transaktionen av. Transaktionen ledde till att Terje och Ulrik flädes i tingsrätten.

http://www.realtid.se/langa-fangelsestraff-ige-atalade
http://www.realtid.se/atal-i-ige-harvan
http://nickelmountain.se/wp-content/doc/fr/2012/Arsredovisning_IGE_AB_2012.pdf
http://www.amarantmining.com/alluvia-mining.html
nickelmountain.se/wp-content/uploads/2014/06/NMG_AR_2013_f.pdf

IGE Resources var före köpet ett riktigt kvalitetsbolag (nej det var de inte) som hade lyckats få till 24 nyemissioner under 2000-talet. Utöver detta hade man som tradition att låna pengar och sedan konvertera lånen till aktier. Den senaste emissionen hade genomförts våren 2012 och tillfört 97 miljoner norska kronor. Vid emissionen nådde man inte ens nära full täckningsgrad, vilket resulterade i att garanten Waterton Global Value L.P. fick 54 000 000 aktier (29,7% av bolaget). Såg man det hela med positiv syn hade IGE Resources fått en ny stor storägare, en mer negativ syn skulle kunna vara att en garant blev sittande med en position som omöjligt gick att sälja via börsen. Efter detta var kassan full och bolaget såg ut att kunna stå på egna ben ett tag. Bolaget hade ett nickelfynd i Sverige och ett diamantprojekt i Sydafrika. Under hela 2012 faller sakta kursen och tillslut är bolaget värt mindre än sin kassa. I december 2012 hoppade Waterton Global Value L.P. av som huvudägare och sålde alla sina aktier till Amarant Mining. Kort därefter tillsatte Amarant Mining en ny styrelsen för IGE Resources. När 2012 avslutades fans 70 miljoner kvar i bolagets kassa. 

I början av 2013 presenterade Amarant sina avsikter. Man hade köpt in sig i IGE Resources för att använda bolagets kassa till att köpa Ghana Gold. Köpeskillingen var 50 miljoner + 50 miljoner nytryckta IGE Resources aktier. Ghana Gold ägdes av Alluvia Mining som i sin tur ägdes till stor del av Amarant Mining . I samband med detta tecknades även ett finansieringsavtal med Amarant Finance. I rapporten konstaterar IGE Resources att ”det komma att behövas ytterligare kapital under år 2013” efter att kontantbetalningen genomförts. Efter köpet skulle pengarna inte längre räcka året ut.


Vad var Ghana Gold AB?

I IGEs årsredovisning från 2012 står:

”Vid affärens genomförande ska Ghana Gold AB innehålla en förköpsrätt av 6 st fullskaliga produktionsanläggningar för alluvial guld- och diamantutvinning från Auvert Recovery System Inc. samt rättigheter till alluvial guldutvinning i en koncession i DR Kongo samt i ett licensområde i Etiopien.”

http://nickelmountain.se/wp-content/doc/fr/2012/Arsredovisning_IGE_AB_2012.pdf


Fokus bör läggas på formuleringen ”ska...innehålla”. Bolaget som köptes innehöll alltså ännu inte alla licenser. Ghana Gold AB hade registrerats 2012 och gissningsvis var bolaget ihopsatt just för att IGE skulle köpa bolaget. Pengarna (50 miljoner) var ett förskott och betalades ut till Ghana Golds ägare redan innan IGEs ägare fick säga sitt på den extrainsatta bolagsstämman. 25 april 2013 beslutade bolagsstämman att köpet skulle genomföras. Innan det hela hinner slutföras bestrider en mindre grupp aktieägare transaktionen och några minoritetsägare lämnar in en stämning mot bolaget. Inga nya aktier hinner tryckas.

http://www.realtid.se/ige-affaren-till-domstol


I stämningen mot IGE man läsa följande:

”I början på december 2012 fick Bolaget en ny ägare, det Dubai-baserade bolaget Amarant Mining Ltd som förvärvade 29,9 procent av aktierna i IGE. Den 27 december 2012 kallade Amarant Mining till en extra bolagsstämma i IGE varvid hela Bolagets styelse byttes ut. En av de åtgärder som Amarant Mining vidtog i IGE var att genomföra ett förvärv av bolaget Ghana Gold AB, som bildades så sent som den 31 maj 2012, som påstods inneha rättigheterna till en guldlicens i den Demokratiska Republiken Kongo samt rättigheter till en guldlicens i Etiopien, Moyale, och en rätt att förvärva sex st produktionslinjer av en ny revolutionerande metod att utvinna guld (Auvert Recovery System). Ghana Gold skulle förvärvas för 22,5 miljoner dollar (cirka 150 miljoner kronor), varav 50 miljoner kronor skulle betalas kontant och återstående del betalas nyemitterade aktier i IGE.”

Följande har alltså hänt:

1. Alluvia Mining ägt av Amarant Mining skapar Ghana Gold
2. Amarant Mining tar över kontrollen över IGE
3. IGEs kassa förs över till Alluvia Mining genom köpet
4. Stämning inkommer
5. Transaktionerna stoppas, men pengarna är redan borta ur IGE

Vid årsskiftet 2013 var IGEs totala marknadsvärde ca 65 miljoner, mindre än bolagets kassa. Gissningsvis såg Amarant läget, klev in, sålde en värdelös licens och snodde åt sig kassan genom dotterbolaget Alluvia Mining. Amarnt ägde vid tillfället enbart 29,9% av aktierna i IGE. Med innehav värda 19 miljoner kunde man alltså plundra bolaget på 50.


På Amarants hemsida kan man än idag läsa att "Amarant holds a 37% stake in Alluvia Mining Ltd."
http://www.amarantmining.com/alluvia-mining.html

I juli 2013 förklarar Stockholms Tingsrätt beslutet om förvärvet via emission ogiltigt. IGE väljer att inte bestrida detta. Senare samma månad kommer ett pm som berättar om nya förutsättningar:

” IGE har nu nått en överenskommelse med Alluvia Mining Ltd. om att annullera och avsluta det föreslagna förvärvet och hur man ska reversera transaktionen.”

Men det slutade tyvärr inte lyckligt här. Längre ner i samma PM berättar IGE om hur man istället genomför ett annat köp, från samma säljare. Ägarandelen av Ghana Gold som IGE köpte förs i samband med detta tillbaka till Alluvia Mining. Istället får IGE följande för sina 50 miljoner kronor:

”Alluvia Mining´s aktier i Advance Mineral Technologies Inc.(”AMTO). De förvärvade aktierna i AMTO representerar 40,07 procent av de emitterade stamaktierna i AMTO och 99,11 procent av emitterade preferensaktier i AMTO (gemensamt "AMTO Aktier"). Köpeskillingen för AMTO aktierna uppgår till 50 MSEK. Köpeskillingen ska betalas genom kvittning mot den skuld på samma belopp som härrör från Alluvia´s skyldighet att återbetala den kontanta delen av köpeskillingen för aktierna i Ghana Gold till IGE, vilket innebär att ursprungstransaktionen reverseras.”

AMTO innehåller 100% av Tillicum Mountain, ett USA baserat guld bolag och 7,8% av Alluvia Mining. Guldbolaget i Ghana som man försökte köpa för 50 miljoner + aktier blir inte långlivat. Senare samma år likvideras Ghana Gold, bolaget var tydligen värdelöst. Tillicum Mountain verkar också vara värdelöst och preferensaktierna ger aldrig någon utdelning.

http://news.cision.com/se/axactor-ab/r/forvarvsavtalet-av-ghana-gold-ab-omforhandlas,c9437871
http://news.cision.com/se/axactor-ab/r/stockholms-tingsratt-avkunnar-sin-dom-avseende-klander,c9438870
http://news.cision.com/se/axactor-ab/r/ige-omforhandlar-forvarvsavtalet-av-ghana-gold-med-alluvia-mining,c9445148
http://www.allabolag.se/5568948870/verksamhet


I Augusti har en ny styrelse tagit över, den nya styrelsen riktar ett krav mot Alluvia Mining, genomför besparingsprogram och byter namn på IDG Resources till Nickel Mountain Group. När årsredovisningen 2013 publicera har bolaget skrivit ner sin fodran med 20 miljoner. De resterande 30 miljonerna skrivs av 2014. Nickel Montain Group blir aldrig en lyckad historia och man får aldrig tillbaka pengarna. IGEs gamla sydafrikanska licenser, som man ägde innan Ghana Gold transaktionen, delas 2014 ut till Nickel Montain Groups ägare. Licenserna får namnet African Diamond AB. Bolaget är fortfarande onoterat, hade vid slutet av 2015 en kassa på 69 000 kr och har 5700 aktieägare som inte kan köpa eller sälja aktien. Bolaget dyker kanske snart upp på en börs nära dig.

”Bolaget avser att ansöka om notering på lämplig marknadsplats i Sverige under 2016-2017.” 

De svenska licenserna som givit bolaget namnet Nickel Mountain Group köps tillslut av Archelon. Transaktionen värderar licenserna till 0,6 miljoner. Gissningsvis kommer Archelon inom 2 år särnotera bolaget med tillhörande nyemission (likt de gjort så många gånger förr). Av en kassa på 70 miljoner, diamantprojekt i Sydafrika och vad Archelon vid köpet kallade ”Europas största obearbetade nickelförekomst” finns idag inget kvar. Ulrik Jansson och Terje Lien ska nu avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff. Terje, som genom pengarna som plundrades från IGE Resources kunde förbättra förutsättningarna för sitt egna bolag känner nog att det är värt det. Vad Ulrik hade att tjänat på detta är inte lika självklart. Den bästa ledtråden jag har hittat är en DI artikel från 2013 som spekulerar i att Ulrik 2012 köpte in sig i Alluvia Mining.

"Enligt ett emissionsprospekt från Alluvia Mining i fjol äger företaget USB Investment Limited 10 procent av Amarant Mining. USB Investment Limited pekas ut som Ulrik Janssons privata bolag."

http://www.di.se/artiklar/2013/4/22/ebm-utreder-svensk-guldaffar-i-kongo/


Kanske ägde han 10% av Alluvia, kanske blev han lurad eller så ville han hjälpa vänner. Oavsett så förnekar de båda dömda. Jag har dock noll förtroende kvar för Ulrik Jansson. Det finns fortfarande möjlighet för de anklagade att överklaga domen till högre instans.

http://news.cision.com/se/axactor-ab/r/kallelse-till-extra-bolagsstamma-i-nickel-mountain-group-ab--publ--onsdagen-den-23-december-2015,c9873355
http://nickelmountain.se/wp-content/uploads/2015/04/NMG_AR_2014_0424-Master.pdf
http://adiam.se/Redovisning%202015.pdf
https://press.aktietorget.se/archelon/78128/508064.pdf

Alluviaming.com säljer idag skor.

fredag 14 oktober 2016

Tankar om risk, Fingerprint Cards och missförstånd

...jag har full förståelse för om jag är helt fel person att skriva detta inlägget. Varit all in i skitbolag, har galet odiversifierad  portfölj, är relativt ny på börsen och har vid ett tillfälle förlorat 60% av portföljen på 4 månader. Jag hör till typen av individer som mycket väl kan komma att spränga kontot i framtiden. Jag vet inte heller om detta inlägget kommer tillföra så mycket nytt, men nedan följer mina tankar om risk och vad jag anser är den stora konflikten rörande Fingerprint Cards. Jag aspirerar inte att lösa den...


Två typer av risk och tidsdimensionen


Vi börjar med att utgå från den typen av risk som används vid beräkning av till exempel Sharpekvot. För en "tillräckligt bra" definition går jag jag in Avanzas hemsida där denna risk beskrivs enligt följande: "Den risk man tagit mäts i placeringens volatilitet." under segmentet "Riskjusterad avkastning". Avanzas artikel innehåller många olika beskrivningar av olika typer av risk, citatet ovan är alltså inte definitionen de vill förmedla som allmän definition utan en definition av "en typ av risk". Denna typ av risk är risken man tar om du någon gång planerar att sälja dina tillgångar och inte kommer behålla dem för alltid. Kort sagt tar en individ som tar på sig denna typen av risk, risk mot prissättningen. Man skulle kunna kalla denna typen av riks för "volatilitetsrisk".

https://www.avanza.se/kundservice/avanza-akademin/portfoljstrategi/risk-vad-ska-man-tanka-pa.html#vad-ar-sharpekvot

Den andra typen av risk handlar om faktorer relaterade till själva tillgången och tillgångens omvärld. Köper du aktier tar du risk mot bolaget och bolagets omvärld. Förändras något i omvärlden så att produkten inte längre är attraktiv riskerar du att förlora delar eller hela din investering. Händer något i bolaget som gör att bolaget inte längre kan leverera produkten riskerar en investerare att förlora pengar. Om en bank rent hypotetiskt skulle lånar ut eget kapital till en husköpare och behålla lånet i boken tills hela lånet är amorterat tar banken risk av denna typen. Banken tar då ingen risk mot andrahandsmarknaden och prissättningen, enbart mot kundens betalningsförmåga. Denna typ av risk kan till exempel vara bolagsspecifik, branschspecifik eller kopplad till den generella konjunkturen i landet/världen.

En annan dimension kopplad till risk är tidsaspekten. Det är vedertaget att ifall du behöver ditt kapital snart, bör du inte utsätta det för hög volatilitetsrisk. Ska man köpa ett hus om 3 månader, är att placera likviderna på aktiemarknaden inte rekommenderat. Ett antagande som ofta görs är att risken blir lägre om man är redo att vara långsiktig, man får ofta höra att de som köper aktier över tid och ligger lång tar längre risk. Min syn är snarare att man tar andra risker om man ligger lång. Istället för att ta risk mot en enskild kvartalsrapport, gör man istället ett bet på bolagets eller produktens framtid. En konsekvens av detta är att många analyser ofta nämner ett tidsperspektiv. En analys kan röra sig om en långsiktig syn på ett bolag, men det kan också vara en spekulation rörande hur kursen kommer reagera vid ett specifikt event. Låt oss börja med att köra en standardgrej och placera detta i en matris, sedan kallar vi in Benjamin Graham.


Utgår man från bilden ovan skapas 4 kategorier av risk (jag är medveten om att jag än så länge inte tillför något vettigt, men försöker lägga en grund för min diskussion). 

  1. Variationer i verkligt värde på kort sikt. När enskilda händelser påverkar bolaget under en period. Dessa riskerna kan vara allt från triviala, till ödesdigra för ett företag. Exempel på detta är när ett kvartals väder går emot HM, när valutafluktuation skapar engångskostnader, när ett bolags likviditet är hotad, nedskrivningar eller tillfälliga geopolitiska störningar.
  2. Variationer i verkligt värde på lång sikt. Hit hör utvecklingar eller händelser som påverkar ett bolags verkliga värde på lång sikt. Saker som ännu inte är problem, inte kommer bli det de närmaste månaderna, men kan ställa till problem i framtiden. Exempel på detta kan vara ökad prispress i en bransch, långsiktiga trender i råvarupriser (kommer olja behövas om 50 år?), teknikutveckling eller stigande lönenivåer i ett land vilket på sikt kan omöjliggöra vis typ av produktion. 
  3. Variationer i pris på kort sikt. Hit hör likviditetsrisk, flöden i en aktie och tillfälliga säsongsmässiga prisfluktuation. Man brukar säga att långsiktiga aktieinvesterare ska bortse från denna typen av risk. Vid kortsiktig intradag handel kan variationerna i den samlade bedömningen av denna typen av risk som skapar möjligheter för vinster/förluster.
  4. Variationer i pris på lång sikt...

Den fjärde kategorin är mer tveksam. Det går rent av att ställa frågan ifall denna kategorin ens existerar. Är det rimligt att anta att ett avstånd mellan en tillgångs verkliga värde och pris kommer vara en riskfaktor om man ser det hela på tillräckligt lång sikt? Finns ett värde i den underliggande tillgången som är större än priset den kostar bör tillgångens värde på sikt stiga, samma sak om förhållandena är motsatta. I vissa fall kan regleringar försöka bibehålla denna typen av skillnader mellan prissättning och värde, men över tid brukar sådana regleringar förlora mot marknadskrafter om skillnaderna blir för stora. Hur väl fungerar till exempel den reglerade hyresmarknaden i Stockholm?

En intressant tanke är att till synes motsatta skolor inom investeringar har samma grundsyn på kategori 4. Tror man på en effektiv marknad där prissättningar och verkligt värde alltid följer varandra, finns ingen skillnad mellan verkligt värde och pris. Är ens syn istället av värdeinvesterar-skola är normen att priset, på lång sikt rör sig mot verkligt värde, vilket i praktiken innebär att prisrisk på lång sikt inte bör vara en primär faktor vid värdeinvestering. Eller som Benjamin Grahamn sa "In the short run, the market is a voting machine but in the long run, it is a weighing machine.”. När värdeinvesterare och effektiv marknads förespråkare är relativt nära att vara örens om något, tycker jag det är ett relativt solitt antagande.



Aktiemarknaden och resultatet av ovanstående antaganden


Hög tid att koppla detta hårdare till aktiemarknaden, det är trots allt den som min blogg handlar om. Min syn är generellt att alla tre typerna av risk prisas in och att att merparten av alla investeringar är förknippade med en relativt hög risk inom något av områdena. Exempel på hög kortsiktig prisrisk är lätt att identifiera och mäts via en akties volatilitet. De andra riskerna är mer svåra att identifiera/definiera. Tar man Hennes & Mauritz som exempel finns kortsiktiga risker i from av enskilda kvartals försäljning och mer långsiktiga risker som bolagets bruttomarginals utveckling över tid och konkurrens från specialiserade näthandlare. 

En annan åsikt jag har är att man ofta kan få någon form av fördel genom att anpassa investeringshorisont för att sänka någon av de involverade riskerna. Det utdelningsinvesterare ofta gör, är att de väljer att bortse från alla kortsiktiga pris risker och fokuserar enbart på bolagets framtida kassaflöden. Detta gäller även till exempel köp och behåll "strategin" (även om jag inte är säker på att jag tycker detta är en strategi). En individ som utövar intradagshandel kan bortse från risker relaterat till det långsiktiga verkliga värdet och enbart fokusera på de de kortsiktiga aspekterna, vilket i mina ögon sänker risken då ett riskelement är raderat. I mina ögon kan man genom val av tidshorisont bortse från antingen kortsiktig variation i pris eller långsiktig variation i verkligt värde. Kort siktiga risker relaterade till verkligt värde påverkar både kortsiktig aktiekurs och det "långsiktiga verkliga värdet" vilket gör att faktorn aldrig går att utesluta helt. Finns risk att ett bolags likvida medel tar slut på kort sikt och bolaget går i konkurs, spelar de långsiktiga förutsättningarna mindre roll. I mina ögon är det inget fel att bortse från till exempel kortsiktig volatilitet i pris om man är en långsiktig ägare. Likaså förstår jag folk som handlar vilka skitbolag som helst intradag. 


Olika åsikter, starka åsikter


I många aktier finns vilt skilda åsikter rörande det verkliga värdet. I mina ögon är en av faktorerna till denna skillnaden, att folk argumenterar om olika saker. Ofta är parter inte ens överens om frågeställningarna. Ännu värre är att folk med olika syn, på samma aktie, ibland inte ens är medvetna om att skillnaden i argumentation bygger på, att man argumenterar för att besvara olika frågeställningar. Ofta kanske man kan förstå en annan parts synsätt om man försöker sätta sig in i vilket perspektiv den andra parten observerar från. I samband med att jag tänkte på detta, föll tankarna in på Fingerprint Cards.

Det finns väldigt skilda åsikter om huruvida aktien är dyrt eller billigt prissatt. Detta syns i hur olika grupper av investerare tar motsatt position i aktien. Aktien har en stor skara följare, många av dessa har under senare år blivit rika på aktiens uppgång. Denna grupp individer har generellt ganska svårt att förstå den motsatta sidans position. Min syn är att svaren på frågan "varför", finns i ett missförstånd rörande risk. 

Jag har under de senaste åren följt debatten på avstånd. Förr i tiden deltog jag ibland, men nuförtiden skriver jag sällan min egen syn på bolaget (däremot händer det att jag kommenterar ledning och aktieägares beteende). Som extern part har jag har fått intrycket av att många individer med en positiv syn på bolaget, ser på personer med motsatt syn, som några som borde varit motbevisade vid det här laget. Att de har fel och att Fingerpring Cards har levererat på sätt som borde fått dem att ändra ståndpunkt. Min gissning är att de negativas syn inte borde påverkas av hur bolaget levererar ett enskilt kvartal, eller ens ett enskilt år. Inte heller borde underliggande tillväxt i marknaden, vunna avtal eller kr i vinst spela någon roll. Varför tror jag detta?

Jag tror det skiljer sig i vilka risker man tittar på. Min gissning är att de med negativ syn, primärt tittar på är "långsiktigt verkligt värde" och ser risker. I denna kategorin finns risker kopplade till hur pass uthålliga bolagets marginaler är. En möjligt definition av bolagets produkt är att man tillverkar en ej unik (Apple tillverkar egna) komponent som används för att addera funktionalitet till "prylar", bland annat mobiltelefoner (snart även smarta kort). Normalt sätt brukar den typen av komponenter vara hög marginalprodukter vid lansering, vilket normalt följs av fallande marginaler efterhand som volymerna och konkurrensen ökar. Jag säger inget om ifall det är rimligt att anta att Fingerpint Cards kommer kunna försvara nuvarande marknadsandel och bibehålla tillräckligt höga marginaler. Jag har inte tillräckligt mycket kunskaper, för att kunna uttala mig. Min syn på de som blankar bolaget är dock att deras negativa syn borde vara kopplad till den långsiktiga risken.

Vad innebär det i praktiken? I mina ögon spelar det ingen roll vad Fingerprint gör, dagens blankningsnivåer kommer kvarstå. Jag tycker att hela diskussionen är relativt meningslös eftersom man diskuterar olika saker. Min syn är att de som blankar gör det baserat på risker, som om de materialiseras, påverkar det långsiktiga verkliga värdet. Bolagets anhängare argumenterar för framsteg som även om de förbättrar läget, inte påverkar riskerna som de som blankar gissningsvis bygger sin argumentation på. I mina ögon gör varken Samsungs Note incidenten (och bolagets eventuellt tappade marknadsandelar), ifall Huawei börjar med dual soruce eller ifall man vinner Google som kund, till eller från för den långsiktiga risken. Alla dessa faktorer är i mina ögon inte avgörande för huruvida fingeravtrycksläsare blir en låg-marginalprodukt som utsätts för hög konkurrens i framtiden. Därmed tror jag inte heller den typen av nyheter påverkar de negativas syn. I klartext: det spelar ingen roll hur bra ett bolag som Fingerprint presterar, blankningen kommer finnas kvar.

Jag tror det kan vara konstruktivt att diskutera vad som är grunden till skilda slutsatser istället för att diskutera vad man kommer fram till. En avvikande syn på hur passa allvarlig en risk är eller blickar med sikte på olika tidshorisonter kan förmodligen ibland förklara olika åsikter baserade på samma grunder. När vissa ser ett bolag som presterar fantastiskt, är andra sidan av samma mynt ofta "Regression toward the mean". Försök förstå hur de med motsatt syn tänker, det är betydligt mer konstruktivt än att idiotförklara motsatt sida. Trevlig Helg :)