Inte alla CAGR är lika - gör dig redo för en portföljgrafstsunami

Fyra ljus brinner hemma i stugorna, det är väntans tider. Finanstwitter håller andan i väntan på årets portföljgrafstsunami (nej vi väntar inte på julen). Många på Finanstwitter (mig inkluderat) har haft sjuka CAGR-tal de senaste 3-10 åren. I år har talen blivit ännu vackrare (om man är lagd åt graf-hållet). När ni ser årets portföljgrafer och CAGR beräkningar, ha i åtanke att:

Inte alla CAGR är lika.

Först lite grundläggande information: CAGR står för Compound annual growth rate. Begreppet används för att mäta ökningstakt i procent över tid. Säg att ett bolags omsättning ökar från 100 som utgångspunkt, till 120 vid slutet av år ett och sedan vidare till 130 efter två år. På två år, har då omsättningen ökat med 30% (100 + 30% av 100 = 130). Vad blir då CAGR? Jag brukar tänka ”hur många procent ökning per passerat år hade krävts, för att slutresultatet skulle uppnås”, vilket i fallet ovan innebär att 100 multiplicerat med X i kvadrat, ska bli 130. Svaret är 14,02% (100 * 1,1402 * 1,1402 = 130). CAGR är då 14,02%. Den verkliga ekvationen finns på Investopedia och det finns gott om sidor där du kan beräkna CAGR online.

Beräkna online:
https://cagrcalculator.net/result/

https://www.investopedia.com/ask/answers/071014/what-formula-calculating-compound-annual-growth-rate-cagr-excel.asp

 

Vad menar någon när hen säger att hen har 30% CAGR?

När någon skriver det, syftar de på vilken avkastning deras portfölj har genererat under vald tidsperiod per år (Compound annual growth rate på portföljens kapital), eller som Avanza kallar det ”Genomsnittlig årsavkastning” (finns på din översiktssida under kontovyn på Avanza). Det är inte ovanligt att se folk posta att de på senare år har haft 20, 30, 50 eller 70% CAGR. Säg att du har 100 000 på konto och sedan gör 0 insättningar och noll uttag under ett antal år. Med en CAGR på 70% innebär det att du efter 10 år uppnår ett kapital på 20 miljoner. Det är inte normalt. När hur många personer som helst skriver det, bör varningsklockor ringa.

Med 70% CAGR når du till slut efter 20 år ditt drömmål, ett kapital på 4 miljarder. En av världens genom tiderna bästa fondförvaltare Peter Lynch nådde ett CAGR på 29% under 13 år. Greenblatt (med betydligt mindre kapital än Lynch) lyckades nå 48% över 10 år och allas älskling Buffett har haft ett CAGR på 19% i 50 år. Är många på Finanstwitter bättre än dessa? Nja...åter till de fem orden:

Inte alla CAGR är lika.


Varför undrar du.. eller så vet du

Vi kan börja med att namedroppa några anledningar, innan vi senare går in lite mer på djupet. Storlek på kapital, risk, koncentration i portföljen, insättning/uttag, marknadsklimat, antal beslut och grund för beslut, påverkar alla CAGR kvalitén (hur robust din CAGR är/blir). Säger din CAGR något om din prestation och om din framtida förväntade avkastning? Över långa tidshorisonter normaliseras de flestas CAGR och blir mer representativ för prestationen som verkligen har uppnåtts.

Lite exempel:

Riktiga Olle (jag) ägde vintern 2015 Kopy Goldfields. Han hade nyligen förlorat 62% av portföljen och gått all in på vägen ner. Låt oss säga att han INTE hade följt med ned, utan istället köpt Kopy Goldfields nära all time low (39 öre) den 17–18 mars 2015 för hela sitt kapital (50 000 kr, summan är fiktiv). Han har då läst på internet varför aktien skulle gå upp (eller kastat pil mot darttavlan med ögonbindel). Efter det håller han alla aktier han har köpt till den 8 september 2020, då han säljer allt på 3 kr. Hans portfölj har då stigit 670%. Olle funderar lite och bestämmer sig för att räkna ut vilken CAGR han uppnått över 6 år. Han landar då på 40,5% CAGR (och tänker att han är försiktig, då han egentligen uppångat avkastningen på bara 5,5 år). Efter det konstaterar han ganska nöjt, ”inte riktigt som Greenblatt, men betydligt bättre än Lynch”, sedan postar han sitt CAGR-tal på Twitter tillsammans med portföljgrafen och skriver boken ”Den enkla vägen: rik och kanske fri med juniora gruv-aktier”. När boken sedan släpps, konstaterar många läsare att ”magkänslan” skriker:

Inte alla CAGR är lika.

Om du har tid och inte funderat på detta tidigare, fundera över vilka anledningar du kan komma på att Olles CAGR ovan, kanske inte riktigt ”kvalitativt” matchar avkastningen som ovan nämnda experter nådde upp till. Fundera vidare över varför Olles historiska avkastning inte kan förväntas återupprepas i framtiden.

Har du redan funderat färdigt, det gick snabbt!

- Olles Kapital var bara 50 000. Totalt 17–24 mars 2015 omsattes 313 504 aktier i bolaget, sen drog kursen 50% på en dag. Kursen stod under hela perioden mellan 0,36–0,40 kr. Räknar jag på ett snitt runt 0,38 kr/aktie, omsattes aktier till ett totalt värde av 119 131 kr. Olle kunde gå all in med kapital på 50 000 kr. Hade Olle däremot haft större kapital än 100 000, hade hans CAGR börjat falla, då hans köp hade höjt kursen och därmed sänkt avkastningen. Redan vid dubblat kapital hade Olle nått upp till lägre CAGR allt annat lika.

- En enda datapunkt, ett beslut. Säg att du snurrar på rouletthjulet och är en genomsnittligt duktig person på att snurra. Du satsar på grön (chansen att utfallet "grön" sker är 1/37 = 2,7%) och utbetalningen är 35x satsad summa. Efter att ha snurrat en gång, med en datapunkt, med negativ expected value och träffat vinsten är Olle färdig med att snurra. Sedan väntar han 6 år och postar en bild på twitter. Olle har uppnått 80,86% CAGR genom att snurra på rouletthjulet en gång. Visserligen bara en datapunkt, men va fan, denna gång slog han ju till och med Greenblatt!

- Alternativa utfall & risk. Mellan 2015 och 2019, producerade Kopy Goldfields nästan inget guld och bolaget brände cash i den löpande verksamheten. Under perioden skedde 2 nyemissioner (2016 och 2018). Under perioden var det fördelaktigt klimat för bolag som behövde pengar. Om en av nyemissionerna ej hade gått igenom, hade bolaget ej överlevt. Bolaget fick också låna pengar när bolaget behövde det. Vidare så lyckades de faktiskt öka sannolikheten att guldet fanns i marken när de borrade vid huvudprojektet. Hade något på vägen misslyckats kunde kursen ha gått till 0. När jag testar att skriva in 50 000 i initialt kapital och 0 i slutkapitel blir CAGR -100%.

- Diversifiering. I exemplet har fiktiva Olle (precis som riktiga Olle ibland har gjort i verkliga världen) gått all in. Många påstår att diversifiering är den enda gratislunchen, andra påstår att diversifiering är det som skyddar idioter från ruin. Greenblatt påstår att äga 10 aktier är "Not a significant difference from owning 500 stocks". Det finns dock en signifikant skillnad mellan att äga aktier i ett bolag och 5–6. Vad alla kan vara överens om är att fiktiva Olle, oavsett hur rätt han hade haft, hade nått 0 i kapital om bolaget gått i konkurs. Så att enbart äga aktier i ett bolag, ökar chansen att CAGR blir -100%, samtidigt som det ökar risken att CAGR blir ett astronomiskt nummer och att Olle postar en magnifik twittergraf (jag vet att jag använt chans och risk omvänt här).

- Låt oss säga att Olle hade rätt. I så fall har han under dessa 6 åren haft en bra idé. Sedan jämför vi med diversifierade Didrik (googlade precis namn på Di) som når samma CAGR och har 12 bolag. Didrik har då haft ett antal bra idéer. Det borde innebära att det är mer sannolikt att Didrik får bra idéer även i framtiden, än att Olle får det.

- Historien förtäljer vidare inte om Olle har haft koll på detaljerna i bolagets årsredovisning eller ifall han hade kunnat upptäcka potentiella oegentligheter ifall de funnits. Det visade sig till slut att bolaget var ärliga, men hur stor var sannolikheten att Olle upptäckt oegentligheter om de funnits? Olle kanske inte viste vilken risk han själv tog, då han kanske inte kollade på siffrorna.

- Var Olle medveten om värderingen eller inte? Bolaget i fråga handlades vid tidpunkten till EV under 20 miljoner och hade tillgångar på balansräkningen som via en transaktion värderats till flera hundra procent över EV (nyligen), kände Olle till detta vintern 2015? Om Olle inte tog hänsyn till värderingen, hade han kanske gjort samma transaktion i en situationer där R/R hade varit en helt annan.

- Var detta verkligen ett bra beslutet vid alla tidpunkter mellan 2015 och 2020? Har Olle bara grävt ner sina aktier (i gruvan) och glömt dem i 6 år? Har han sett andra bra bolag som han dissat, har han ens letat efter andra bolag? Säg att köpet var ett bra beslut 2015 och att sälj transaktionen var ett bra beslut 2020, var det ett bra beslut att äga alla dagar där emellan? Om Olle kunnat något om bolaget, hade han kanske kunnat analysera balansräkningen och sälja aktierna inför en av nyemissionerna (för att sedan köpa tillbaka dem eller gå vidare). Oavsett, är det tveksamt att besluten som fattades varje dag på vägen var bra nog för att även i framtiden kunna leverera 40% CAGR.

En mer kreativ människa hade säkert kunnat hitta på fler anledningar varför Olles CAGR ej är robust.

Hur får du/Olle då ett mer robust CAGR?

- Många år
- Hög positiv avvikelse från underliggande marknads avkastning (var du all in random gaming 2015–2020, är ditt CAGR förmodligen högre än det kommer vara i framtiden...)
- Många enskilda beslutspunkter som är oberoende av varandra
- Diversifierad portfölj
- Högt portföljvärde
- Koll på bokföringen
- Medveten om riskerna
- Hänsyn till värderingen
- Obetydliga uttag i relation till portföljstorlek (om portföljens storlek växer med din CAGR, är din CAGR mer robust än om du tar ut 30% av portföljen/år).
- Rätt på grund av rätt analys, inte enbart rätt utfall
- Tagit få risker (och tänkt på riskerna som finns, även om 2020 varit ett år där många av de som presterat allra bäst, är de som aldrig funderat över riskerna).
- Uppvärderingen som drivit ditt CAGR hade skett oavsett om Finanstwitter hade funnits eller ej.

Många kallar mig bitter på Twitter av olika anledningar. Jag personligen är oftast glad. Jag har dock en portfölj som varit aktiv en kort tid (7 år), med många saker som "gått starkt" på grund av underliggande marknad (gaming), har få beslutspunkter, o-diversifierad portfölj och lågt portföljvärde vid starten. Robustheten i min CAGR är inte särskilt hög.

Med det sagt kan du/jag över tid förbättra hur sannolikt det är att ditt/mitt CAGR ej berott på tur. När man går från att 1–3 beslut har drivit värdet, till 5–10 är redan skillnaden stor. 12 år är extremt mycket mer värt än 6 år och de som diversifierar och får samma avkastning, ökar sannolikheten att det är beslutens kvalité och ej turen som driver. Ett annat sätt att se det: Om din process ser mer ut som @kvalitetsaktiepoddens och mindre som @89Olle's, är din CAGR förmodligen mer robust. 

Avslutar med 5 ord:

Inte alla CAGR är lika

Follow @89Olle

 

Börsåret 2017 - Höstens bedrift (eller misslyckande?)

den 29 december 2017, 17.23...

....någonstans ska man börja när man sammanfattar ett börsår. Då börsen inte ens har stängt och Avanza ännu inte har kört sitt nattjobb väntar jag med grafer, resultat och bolag. Då jag själv har annat planerat väntar jag med tidskrävande utvärderingar och bolagsgenomgångar. I stället blir detta ett väldigt kort inlägg.

Hösten 2017 blev portföljens sämsta period sedan hösten 2014. Från den 25 augusti till den 30 november förlorade portföljen 20,9% av sitt värde och mitt egna kapital sjönk med 16,7%. Anledningarna till varför är flera, men det jag först av allt tänker på när jag tittar tillbaka på 2017 är min reaktion på hösten. Tidigare i livet har jag upplevt irriterade perioder runt förluster och frustration som vuxit i taket med att distansen till toppnoteringar ökat. Denna gången såg det dock väldigt annorlunda ut.

Jag har aldrig tidigare brytt mig så lite när jag har förlorat så mycket. Känslan är en blandning av förundran över hur avtrubbat man blivit, besvikelse på hur vinnarskallen inte reagerat med "extra ansträngning" och stolthet över hur humöret inte påverkats. Avtrubbningen känns på något sätt naturlig, inget gör så ont som de första förlusterna, däremot är avsaknaden av motreaktion oroande. Någonstans känns det som om reaktionen indikerar på oroande tendenser som skulle kunna upprepas om en längre nedgångsperiod hade startat. Om inte en motreaktion sker just nu på nedgång, hur hade det sett ut om nedgången bara varit början på en längre dålig period? Utvärdering av portföljen, arbete med bolag och jakt efter aktier som bättre fyller samma position i portföljen borde utökas, inte minska vid motgång. I stället för att öka mängden arbete flyttade jag likvider från sidan in i existerande case utan att leta efter nya. På så sätt ökade jag risken, utan att öka ansträngningen. Den sista betydande insättningen skedde 05 december, kort efter portföljens nedgång bottnat ut. Trots som mest över 35% kriskassa brändes hela under en nedgångsperiod på under 3 månader. Agerar jag på liknande sätt i en längre nedgång kommer det kosta mig dyrt. Baserat på höstens genomsnittliga engagemang från min sida, borde istället likvida medels andel av mina tillgångar vara på höga historiska nivåer. Just nu är de nära noll. Det gick bra denna gången och portföljen är upp över 10% sedan botten. MEN, höstens hantering av motgångar kommer för eller senare kosta mig dyrt om jag fortsätter agera på samma sätt.

...vad jag däremot är extremt nöjd med, är mitt humör hösten 2017. Pratade med flickvännen om mitt risktagande för runt en månad sedan när portföljen var på botten. Vid den tidpunkten skickade jag även över grafen till henne över utvecklingen från toppnotering till botten. Jag berättade om hur tidigare nedgångar påverkat mitt humör. Hennes svar när jag frågade om hon hade märkt nedgången på mitt humör, är vad jag är mest nöjd med 2017. Svaret var "nej". Hösten då min portfölj senast förlorade så här stora summor, var mitt vuxna livs värsta period.

Vad är din största bedrift kopplat till börsen i år som du inte har tjänat pengar på?

Follow @89Olle

Framgång & riskaptit: en jämförelse mellan brädspel & aktier

En gång i månaden ägnar jag mig åt brädspel, en relativt komplicerad form av sällskapsspel. Spelen är oftast mer lika simpla datorspel, än traditionella sällskapsspel. Även tema och spelmekanik påminner ofta om datorspel. Under 2016 spelade jag samma brädspel om och om igen i olika sällskap. Spelets namn är "Eclipse: New Dawn for the Galaxy".

Kort summering av spelet:
I spelet antar du rollen som som en galaktisk civilisation. Din roll som spelare är att fatta beslut för att maximera civilisationens framgång. Spelet är indelat i 9 rundor och man kan dela in rundorna i 3 olika faser. I första fasen expanderar civilisationen och utforskar galaxen. I andra fasen börjar de olika spelarna integrera med varandra. I tredje fasen försöker spelarna maximera sin framgång (antal poäng) efter förutsättningarna de skapat under de första två faserna. Alla individer har såklart olika syn på vad som gör olika typer av aktiviteter intressanta/stimulerande. I mitt fall anser jag att detta spelet är intressant då det primärt handlar om att reagera/förändra strategi efter förutsättningar, i jämförelse med många spel som primärt handlar om att hitta den bästa strategin. Spelet är fullt med slum-baserade element. Vilken civilisation individen spelar, vad spelaren finner när galaxen utforskas, vilka tekniker som finns tillgängliga & utfallet av strid påverkas i relativt hög grad av slump.

Exempel: Du är i en situation där du maximalt kan utföra ett drag till just nu, går du till anfall har du 67% chans att du vinner. Alternativet är att sjukt upp anfallet ett drag och öka dina odds till 85%. Väntar du, skjuter du upp hela din civilisations utveckling ett drag. Går du till anfall har du chans att vid ett lyckat utfall få ett försprång mot de andra spelarna. Väntar du minskar du risken för ett stort bakslag.

Mental reaktion på framgång

Under början av 2016 valde jag att i situationer likt den ovan beskrivna fatta relativt defensiva beslut. Min strategi var baserad på att uppnå ett relativt bra resultat, vid ett brett spann av utfall i de olika slumpmomenten. Efterhand som vinsterna föll in förändrades strategin sakta. Om den tidiga målsättningen varit ett bra slutresultat (positiv avkastning), förändrades det till vinst (slå index) och tillslut till vinst med en så hög poäng som möjligt (>50% avkastning per år). För att uppnå de resultaten i spelet krävdes ökat risktagande. Föll inte alla slumpmomenten ut på ett positivt sätt tidigt i spelet, valde jag att relativt tidigt fatta aggressiva beslut som ofta äventyrade hela omgången (årets avkastning). Det hela höll ett par gånger. 2017 kom förlusterna i spelet och 2 av de senaste 3 partierna har slutat med att jag gjort bort mig tidigt. Jag har fattat beslut där jag visserligen haft positiva odds på min sida (vettig R/R), men där risken som tagits gjort det väldigt väldigt svårt att vinna om ett ofördelaktigt utfall skett (förväntad avkastning på helår under index efter misstag). I spelet har jag än så länge haft turen att dessa eventen oftast följts av positiva utfall när jag sedan satsat allt på en återkomst. Negativa utfall vid "satsa allt" hade vid ett par tillfällen gissningsvis kunnat sluta med att jag inte fått spela vidare, då jag blivit utslagen (risk of permanent loss). Som tur är, får man vara med i spelet även nästa gång även om man förlorar. Där skiljer sig incitamenten mot börsen, vilket borde innebära ett mer defensivt agerande på börsen än i spelet generellt.

Lite mer fokus på börsen

Det som egentligen skedde efter ett antal framgångar var att jag drabbades av klassisk "overconfidence bias", detta ledde till att jag tummade på min säkerhetsmarginal. Resultatet av detta blev först ökad framgång, så länge som slumpvis utfall med vettig risk/reward föll ut på det mer sannolika sättet. Satsning av allt på ett kort kan jämföras med låg riskspridning och det höll, fram tills det inte höll längre. Det räckte att ha otur vid enskilda tillfällen med stora insatser, för att målsättningen om största möjliga framgång skulle bli avlägsen. När detta skedde skapades situationer där det krävdes högt risktagande för att behålla chansen att vinna (slå index). Jag valde då i spelet att riskera permanent loss för att nå vinst.

Jag har som tur (eller otur, beroende på hur man ser det) inte förlorat stora pengar på börsen ännu. Men sommaren 2014 drabbades jag av overconfidence i ett bolag. Min hybris var så stor att jag inte ens hade koll på balansräkningen med tillräcklig precision för att avgöra bolagets möjlighet till fortsatt drift. Min säkerhet på mig själv gjorde, att jag när det hela gick emot mig ökade insatsen. Sedan kom nyemissionen och jag ställdes inför frågeställningen: Vågar jag satsa allt på rött, riskera permanent loss av hela kapitalet eller ska jag välja ett mer defensivt antagande. I verkligheten valde jag i detta fall, att satsa allt på rött likt jag gjort många gånger i spelsammanhang. Resultatet råkade bli positivt och portföljen överlevde.

Sedan dess har jag vid flertalet tillfällen (och gör fortfarande det) tagit alldeles för stora bet i relation till eget kapital. Skulle något av dessa gå emot mig skapas inciditament för att öka risken, då målsättningen fortfarande är bästa möjliga utfall. I februari föll G5EN som mest över 30% på en rapport under marknadens förväntningar. Efter fallet valde jag att öka min exponering mot bolagets aktiekurs med över 160%. I detta enskilda fall råkade det hela resultera i en snabb comback, då utfallet blev fördelaktigt. Försöker man zooma ut ser jag definitivt likheterna med hur jag spelar brädspel. Situationen ger ledtrådar om hur jag agerar när något går emot mig, fortsätter jag på detta sättet långsiktigt kommer det gissningsvis sluta med permanent loss vid något tillfälle, oavsett hur goda oddsen ser ut. 

I praktiken innebär detta, att jag i alla fall ur vissa avseenden, beter mig på samma sätt på börsen som vid spelbordet. Trots att börsen faktiskt handlar om riktiga pengar. Jag tror att det går att hitta ledtrådar om hur ens börspsykologi fungerar genom att titta på vilka beslut som man fattar i situationer fulla med osäkerhet. Nästa spelrunda är på tisdag, en mer defensiv strategi utlovas. Finns det likheter mellan ditt agerande i spelsammanhang och på börsen?

Follow @89Olle

Tankar om risk, Fingerprint Cards och missförstånd

...jag har full förståelse för om jag är helt fel person att skriva detta inlägget. Varit all in i skitbolag, har galet odiversifierad  portfölj, är relativt ny på börsen och har vid ett tillfälle förlorat 60% av portföljen på 4 månader. Jag hör till typen av individer som mycket väl kan komma att spränga kontot i framtiden. Jag vet inte heller om detta inlägget kommer tillföra så mycket nytt, men nedan följer mina tankar om risk och vad jag anser är den stora konflikten rörande Fingerprint Cards. Jag aspirerar inte att lösa den...

Två typer av risk och tidsdimensionen

Vi börjar med att utgå från den typen av risk som används vid beräkning av till exempel Sharpekvot. För en "tillräckligt bra" definition går jag jag in Avanzas hemsida där denna risk beskrivs enligt följande: "Den risk man tagit mäts i placeringens volatilitet." under segmentet "Riskjusterad avkastning". Avanzas artikel innehåller många olika beskrivningar av olika typer av risk, citatet ovan är alltså inte definitionen de vill förmedla som allmän definition utan en definition av "en typ av risk". Denna typ av risk är risken man tar om du någon gång planerar att sälja dina tillgångar och inte kommer behålla dem för alltid. Kort sagt tar en individ som tar på sig denna typen av risk, risk mot prissättningen. Man skulle kunna kalla denna typen av riks för "volatilitetsrisk".

https://www.avanza.se/kundservice/avanza-akademin/portfoljstrategi/risk-vad-ska-man-tanka-pa.html#vad-ar-sharpekvot

Den andra typen av risk handlar om faktorer relaterade till själva tillgången och tillgångens omvärld. Köper du aktier tar du risk mot bolaget och bolagets omvärld. Förändras något i omvärlden så att produkten inte längre är attraktiv riskerar du att förlora delar eller hela din investering. Händer något i bolaget som gör att bolaget inte längre kan leverera produkten riskerar en investerare att förlora pengar. Om en bank rent hypotetiskt skulle lånar ut eget kapital till en husköpare och behålla lånet i boken tills hela lånet är amorterat tar banken risk av denna typen. Banken tar då ingen risk mot andrahandsmarknaden och prissättningen, enbart mot kundens betalningsförmåga. Denna typ av risk kan till exempel vara bolagsspecifik, branschspecifik eller kopplad till den generella konjunkturen i landet/världen.

En annan dimension kopplad till risk är tidsaspekten. Det är vedertaget att ifall du behöver ditt kapital snart, bör du inte utsätta det för hög volatilitetsrisk. Ska man köpa ett hus om 3 månader, är att placera likviderna på aktiemarknaden inte rekommenderat. Ett antagande som ofta görs är att risken blir lägre om man är redo att vara långsiktig, man får ofta höra att de som köper aktier över tid och ligger lång tar längre risk. Min syn är snarare att man tar andra risker om man ligger lång. Istället för att ta risk mot en enskild kvartalsrapport, gör man istället ett bet på bolagets eller produktens framtid. En konsekvens av detta är att många analyser ofta nämner ett tidsperspektiv. En analys kan röra sig om en långsiktig syn på ett bolag, men det kan också vara en spekulation rörande hur kursen kommer reagera vid ett specifikt event. Låt oss börja med att köra en standardgrej och placera detta i en matris, sedan kallar vi in Benjamin Graham.

Utgår man från bilden ovan skapas 4 kategorier av risk (jag är medveten om att jag än så länge inte tillför något vettigt, men försöker lägga en grund för min diskussion). 

1. Variationer i verkligt värde på kort sikt. När enskilda händelser påverkar bolaget under en period. Dessa riskerna kan vara allt från triviala, till ödesdigra för ett företag. Exempel på detta är när ett kvartals väder går emot HM, när valutafluktuation skapar engångskostnader, när ett bolags likviditet är hotad, nedskrivningar eller tillfälliga geopolitiska störningar.
2. Variationer i verkligt värde på lång sikt. Hit hör utvecklingar eller händelser som påverkar ett bolags verkliga värde på lång sikt. Saker som ännu inte är problem, inte kommer bli det de närmaste månaderna, men kan ställa till problem i framtiden. Exempel på detta kan vara ökad prispress i en bransch, långsiktiga trender i råvarupriser (kommer olja behövas om 50 år?), teknikutveckling eller stigande lönenivåer i ett land vilket på sikt kan omöjliggöra vis typ av produktion. 
3. Variationer i pris på kort sikt. Hit hör likviditetsrisk, flöden i en aktie och tillfälliga säsongsmässiga prisfluktuation. Man brukar säga att långsiktiga aktieinvesterare ska bortse från denna typen av risk. Vid kortsiktig intradag handel kan variationerna i den samlade bedömningen av denna typen av risk som skapar möjligheter för vinster/förluster.
4. Variationer i pris på lång sikt...

Den fjärde kategorin är mer tveksam. Det går rent av att ställa frågan ifall denna kategorin ens existerar. Är det rimligt att anta att ett avstånd mellan en tillgångs verkliga värde och pris kommer vara en riskfaktor om man ser det hela på tillräckligt lång sikt? Finns ett värde i den underliggande tillgången som är större än priset den kostar bör tillgångens värde på sikt stiga, samma sak om förhållandena är motsatta. I vissa fall kan regleringar försöka bibehålla denna typen av skillnader mellan prissättning och värde, men över tid brukar sådana regleringar förlora mot marknadskrafter om skillnaderna blir för stora. Hur väl fungerar till exempel den reglerade hyresmarknaden i Stockholm?

En intressant tanke är att till synes motsatta skolor inom investeringar har samma grundsyn på kategori 4. Tror man på en effektiv marknad där prissättningar och verkligt värde alltid följer varandra, finns ingen skillnad mellan verkligt värde och pris. Är ens syn istället av värdeinvesterar-skola är normen att priset, på lång sikt rör sig mot verkligt värde, vilket i praktiken innebär att prisrisk på lång sikt inte bör vara en primär faktor vid värdeinvestering. Eller som Benjamin Grahamn sa "In the short run, the market is a voting machine but in the long run, it is a weighing machine.”. När värdeinvesterare och effektiv marknads förespråkare är relativt nära att vara örens om något, tycker jag det är ett relativt solitt antagande.

Aktiemarknaden och resultatet av ovanstående antaganden

Hög tid att koppla detta hårdare till aktiemarknaden, det är trots allt den som min blogg handlar om. Min syn är generellt att alla tre typerna av risk prisas in och att att merparten av alla investeringar är förknippade med en relativt hög risk inom något av områdena. Exempel på hög kortsiktig prisrisk är lätt att identifiera och mäts via en akties volatilitet. De andra riskerna är mer svåra att identifiera/definiera. Tar man Hennes & Mauritz som exempel finns kortsiktiga risker i from av enskilda kvartals försäljning och mer långsiktiga risker som bolagets bruttomarginals utveckling över tid och konkurrens från specialiserade näthandlare. 

En annan åsikt jag har är att man ofta kan få någon form av fördel genom att anpassa investeringshorisont för att sänka någon av de involverade riskerna. Det utdelningsinvesterare ofta gör, är att de väljer att bortse från alla kortsiktiga pris risker och fokuserar enbart på bolagets framtida kassaflöden. Detta gäller även till exempel köp och behåll "strategin" (även om jag inte är säker på att jag tycker detta är en strategi). En individ som utövar intradagshandel kan bortse från risker relaterat till det långsiktiga verkliga värdet och enbart fokusera på de de kortsiktiga aspekterna, vilket i mina ögon sänker risken då ett riskelement är raderat. I mina ögon kan man genom val av tidshorisont bortse från antingen kortsiktig variation i pris eller långsiktig variation i verkligt värde. Kort siktiga risker relaterade till verkligt värde påverkar både kortsiktig aktiekurs och det "långsiktiga verkliga värdet" vilket gör att faktorn aldrig går att utesluta helt. Finns risk att ett bolags likvida medel tar slut på kort sikt och bolaget går i konkurs, spelar de långsiktiga förutsättningarna mindre roll. I mina ögon är det inget fel att bortse från till exempel kortsiktig volatilitet i pris om man är en långsiktig ägare. Likaså förstår jag folk som handlar vilka skitbolag som helst intradag. 

Olika åsikter, starka åsikter

I många aktier finns vilt skilda åsikter rörande det verkliga värdet. I mina ögon är en av faktorerna till denna skillnaden, att folk argumenterar om olika saker. Ofta är parter inte ens överens om frågeställningarna. Ännu värre är att folk med olika syn, på samma aktie, ibland inte ens är medvetna om att skillnaden i argumentation bygger på, att man argumenterar för att besvara olika frågeställningar. Ofta kanske man kan förstå en annan parts synsätt om man försöker sätta sig in i vilket perspektiv den andra parten observerar från. I samband med att jag tänkte på detta, föll tankarna in på Fingerprint Cards.

Det finns väldigt skilda åsikter om huruvida aktien är dyrt eller billigt prissatt. Detta syns i hur olika grupper av investerare tar motsatt position i aktien. Aktien har en stor skara följare, många av dessa har under senare år blivit rika på aktiens uppgång. Denna grupp individer har generellt ganska svårt att förstå den motsatta sidans position. Min syn är att svaren på frågan "varför", finns i ett missförstånd rörande risk. 

Jag har under de senaste åren följt debatten på avstånd. Förr i tiden deltog jag ibland, men nuförtiden skriver jag sällan min egen syn på bolaget (däremot händer det att jag kommenterar ledning och aktieägares beteende). Som extern part har jag har fått intrycket av att många individer med en positiv syn på bolaget, ser på personer med motsatt syn, som några som borde varit motbevisade vid det här laget. Att de har fel och att Fingerpring Cards har levererat på sätt som borde fått dem att ändra ståndpunkt. Min gissning är att de negativas syn inte borde påverkas av hur bolaget levererar ett enskilt kvartal, eller ens ett enskilt år. Inte heller borde underliggande tillväxt i marknaden, vunna avtal eller kr i vinst spela någon roll. Varför tror jag detta?

Jag tror det skiljer sig i vilka risker man tittar på. Min gissning är att de med negativ syn, primärt tittar på är "långsiktigt verkligt värde" och ser risker. I denna kategorin finns risker kopplade till hur pass uthålliga bolagets marginaler är. En möjligt definition av bolagets produkt är att man tillverkar en ej unik (Apple tillverkar egna) komponent som används för att addera funktionalitet till "prylar", bland annat mobiltelefoner (snart även smarta kort). Normalt sätt brukar den typen av komponenter vara hög marginalprodukter vid lansering, vilket normalt följs av fallande marginaler efterhand som volymerna och konkurrensen ökar. Jag säger inget om ifall det är rimligt att anta att Fingerpint Cards kommer kunna försvara nuvarande marknadsandel och bibehålla tillräckligt höga marginaler. Jag har inte tillräckligt mycket kunskaper, för att kunna uttala mig. Min syn på de som blankar bolaget är dock att deras negativa syn borde vara kopplad till den långsiktiga risken.

Vad innebär det i praktiken? I mina ögon spelar det ingen roll vad Fingerprint gör, dagens blankningsnivåer kommer kvarstå. Jag tycker att hela diskussionen är relativt meningslös eftersom man diskuterar olika saker. Min syn är att de som blankar gör det baserat på risker, som om de materialiseras, påverkar det långsiktiga verkliga värdet. Bolagets anhängare argumenterar för framsteg som även om de förbättrar läget, inte påverkar riskerna som de som blankar gissningsvis bygger sin argumentation på. I mina ögon gör varken Samsungs Note incidenten (och bolagets eventuellt tappade marknadsandelar), ifall Huawei börjar med dual soruce eller ifall man vinner Google som kund, till eller från för den långsiktiga risken. Alla dessa faktorer är i mina ögon inte avgörande för huruvida fingeravtrycksläsare blir en låg-marginalprodukt som utsätts för hög konkurrens i framtiden. Därmed tror jag inte heller den typen av nyheter påverkar de negativas syn. I klartext: det spelar ingen roll hur bra ett bolag som Fingerprint presterar, blankningen kommer finnas kvar.

Jag tror det kan vara konstruktivt att diskutera vad som är grunden till skilda slutsatser istället för att diskutera vad man kommer fram till. En avvikande syn på hur passa allvarlig en risk är eller blickar med sikte på olika tidshorisonter kan förmodligen ibland förklara olika åsikter baserade på samma grunder. När vissa ser ett bolag som presterar fantastiskt, är andra sidan av samma mynt ofta "Regression toward the mean". Försök förstå hur de med motsatt syn tänker, det är betydligt mer konstruktivt än att idiotförklara motsatt sida. Trevlig Helg :)

Follow @89Olle